Fick ett tråkigt besked igår...En vän hade hastigt och j-t oväntat såklart dött natten till igår.

Annie hette hon.

28 år.

Två små barn, en nästan 4 och en på 4 månader.

Och hennes stackars sambo som nu plötsligt, mitt i livet bara blir ensam med barnen.

Hon fick en hjärnblödning.

Det som känns så otroligt är att vi hade pratat med varandra samma dag, bara ngr timmar innan hon somnade in, vilket i detta stämmer.

Nu är det ju bara så det är, ingen kan göra något åt det.

Men man kan ju ta sig en liten stund att fundera...på allt man vill. Att man inte ska ta livet för givet, det vet jag, väldigt väl dessutom, men att det sen händer...Man blir chockad.

Jag vet att hon tyckte att hon fick för lite sömn, men nu vännen får du sova hur länge som helst...

R.I.P Annie Lundqvist